111

De kryssade sig fram mellan människorna som rörde sig i staden. Maru försökte trycka undan stressen att de skulle komma för sent. Han sneglade på Lydia som inte verkade kunna hålla sig från att se på allt med sin återvunna syn. Eller var det bara ett spel för att se ut som en nykomling? Det var skönt att ha en seende Lydia igen, men samtidigt saknade han lite att vara behövd. När de lämnade sjukhuset hade hon inte klarat sig utan honom, men nu fyllde han ingen funktion längre. Han var bara vanliga Maru igen. När de kom fram till Arenan möttes de av en leende kvinna.
   'Välkomna! Det blir hundra koppar per person.'
   Lydia såg på Maru som urskuldande ryckte på axlarna. Bredvid ingången satt en skylt där det mycket riktigt stod att det kostade etthundra att komma in. Men det kunde ändå vara en blåsning. Maru sneglade på klockan på tornet. Inte många minuter till godo. Några officiellt klädda vakter stod en bit bort och betraktade dem.
   'Är det på riktigt?' frågade Maru och pekade på skylten och fick ett nickande till svar.
   Hundra per person, då skulle de ha fjortonhundrafemtio kvar. Mynten rann mellan fingrarna på honom, och då hade de inte ens kommit fram till auktionen än. Han borde ha sålt fler saker. Men det fanns ingen tid nu. Om de var där inne hade de i alla fall chansen. Han plockade snabbt ihop tvåhundra och betalade.