103

Vakterna vid karantänen hade varit motvilliga att låta honom träffa Lydia, men en av hans sista chokladkakor fick dem att ändra sig. En stark röklukt mötte dem när de kom till cellerna. Vakten måste ha sett Marus reaktion.
   'Det är bara en cell som renas. Det är ingen fara, var inget fruktansvärt. Men vi tar inga chanser. Vem sa du att du ville prata med?'
   'Lydia.'
   'Äldre kvinna va? Solglasögon? Då vet jag.'
   De gick några dörrar bort och stannade utanför den som bar Lydias namn. 
   'Fem minuter. Ingen fysisk kontakt. Du kan ge henne saker, men inte tvärt om. Okej?'
   'Okej,' sa Maru och nickade.
   Vakten bankade på dörren och öppnade en liten lucka i den.
   'Besök!' ropade han innan han gick några steg bort. 
   Maru klev fram till luckan och försökte titta in, men kunde inte se någon i det mörka rummet. Var det ens rätt cell?
   'Lydia?'
   Det kändes som att ljudet av hans röst försvann i rummet utan att nå fram till något öra.
   'Lydia, är du där?'
   'Maru?'
   Lydia kom fram ur skuggorna bredvid dörren.
   'Vad är klockan?'
   'Eh,' svarade Maru och räknade bakåt. 'Nästan halv sex. Hur är det med dig?'
   'Det är ingen fara med mig. Hur har det gått?'
   'Både bra och inte. Jag har sålt vapnen och fått in nästan fyratusen koppar, som deras mynt kallas. Det motsvarar typ ett och ett halvt tusen i Vattentornets marker tror jag.'
   'Okej. Ja det borde räcka. Och det mindre bra?'
   'Jag hittade schemat för arenan. Auktionen drar igång redan klockan elva, och du släpps ut fem i halv tolv.'
   'Okej.'
   'Jag vet inte när slavarna säljs, tror att det är först efter tolv, men jag vet inte. Det var auktioner med andra saker också.'
   'Har du hittat någon slav som skulle passa våra behov?' frågade Lydia övertydligt.
   'Nej, jag har inte hittat slavarna än.'
   'Leta upp dem då, ägarna måste veta när det är deras tur på auktionen.'
   'Något speciellt jag ska titta efter?' frågade Maru i ett försök att vara diskret.
   'En äldre kvinna, en bit över fyrtio vore lagom,' svarade Lydia, 'de borde inte vara för dyra. Mer hjälp än så kan jag inte vara härifrån tyvärr.'
   'Okej. Behöver du något?'
   'Nej, det är lugnt. Gå och gör det du måste och kom tillbaka när du vet mer om tiderna, så bestämmer vi då.' 
   'Okej.' Maru sänkte rösten. 'Jag har hittat en glasögonhandlare.'
   Lydia gjorde en hyschande rörelse och skakade på huvudet. 
   'Gå nu.'
   Maru tog ett steg från dörren. 
   'Färdig?' frågade vakten som stod en bit bort.
   Maru nickade till svar. 
   Vakten gick fram, stängde luckan och föste Maru framför sig ut. För sent kom han på att försöka flytta tidsstenen något hack för att få ut Lydia tidigare men fick ingen chans att göra något utan att bli sedd. Han var nog inte den förste som fått den idén. 

Kommentera