044

När hela deras vapensamling fått uppmärksamhet såg Lydia eftertänksamt på honom.
   'Du kommer inte kunna sova va?' 
   'Nej, jag tror inte det,' erkände Maru.
   'Gå och samla lite mer ved, så tar du första vakten.'
   En bit från elden hörda han hur Lydia smet in i mörkret och uträttade sina behov. Så hon var mänsklig trots allt. När han kom tillbaka satt hon med sin mantel lindad omkring sig och borstade tänderna. Hon hade satt upp håret i en lös fläta och räckte en filt till Maru. 
   'Ta den här, det kommer bli kallt i natt. Har du en klocka?'
   'Nej,' erkände Maru skamset, 'inte nu längre.'
   'Du kan låna min,' sa hon och vred upp ett slitet armbandsur innan hon gav till honom. 'Om jag inte vaknat om tre timmar väcker du mig.'
   'Eller om det händer något.'
   'Eller om du håller på att somna.'
   Med de orden vände hon sig bort från elden och såg ut att somna direkt. Maru höll elden försiktigt vid liv. Den fick inte slockna, men han ville inte att den skulle bli för stor eller att veden skulle ta slut så han skulle tvingas gå ut i mörkret för att hämta mer. Varje knak och knäppning från skogen fick honom att haja till, men elden gjorde det svårt att se något. Han försökte låta bli att tänka på att han var det bäst upplysta i den här delen av skogen. Fast det var klart, om något kunde röra sig genom skogen i mörkret hade det inte behov av ljus. 
   Lydias stilla sömn förbryllade och lugnade honom. Hennes närhet, även sovande, gav trygghet. Hon var säker på att det var lugnt och hon litade på honom. Så han fick lov att lita på henne. Maru drack lite vatten för att hålla sig vaken medan han spanade in i natten. 
   Tiden kröp fram, men gjorde då och då hopp som fick honom att tro att han nickat till några gånger, även om han inte själv märkt det. Han vara bara glad att han var vaken när Lydia med fem minuter till godo satte sig upp, till synes klarvaken. 
   'Något att rapportera?' hon tog på sig sina solglasögon även fast det var becksvart omkring dem.
   'Nej, läget är lugnt.'
   'Vi får hoppas att det fortsätter så. Få lite sömn nu.'
   Maru tänkte först protestera, att han inte skulle kunna somna nu heller, men när han reste sig för att gå in i skogen och tömma blåsan kände han hur trött han var. Inlindad i filten la han sig sen bredvid elden och sov innan han märkte att han låg ner.

Kommentera