008

Maru visste inte vad som väckt honom. Kanske ett ljud, eller en rörelse. Han höll sig stilla och lät ögonen vandra för att upptäcka den eventuella faran. Diskret försökte han skaka liv i kroppen. Kylan hade gjort lederna styva och de rörelser han lyckades åstadkomma skapade vågor av smärta. Där var ett ljud. Ett svagt skvalande följt av en tillfredsställd utandning och en brakskit. Bara någon som tvingats upp av naturbehoven. Maru andades ut och vågade lägga ifrån sig bräckjärnet för att massera stelheten ur sin sömndruckna kropp. Ljudet avtog och ut från skuggorna stapplade en man tillbaka till sitt nattkvarter. Mannen öppnade bryskt dörren till en av barackerna och möttes av gormande rop om att stänga dörren och hålla käften. Det dröjde inte länge förrän två andra kom ut, ilsket muttrande, påminda om sina egna blåsor. Solen var på väg att gå upp och Maru kände hur chansen att lyckas somna om minskade för varje minut. Dagen kunde lika gärna börja nu.
   Bakom husknuten klämde han ur sin egen morgonurin. Mörkt gul, på gränsen till orange. Konsistensen påminde närmast om snor, de sista dropparna hängde envist kvar vid mynningen. Utan något att äta fick han nöja sig med en liten mun vatten ur flaskan för att skölja bort sömnens smak.
   Det var fortfarande nattvakten som stod vid stora porten, kanske var det tidigare än han trott? De följde honom uttråkat med blicken när han passerade mellan dem. Maru blev alltid lite nervös bland vakter även när han inte gjort något. Utanför palissaden hade en handfull grupper slagit läger. Nära men ändå tydligt avskilt från varandra. Antingen hade de inte råd eller lust att betala sig in i lägret, eller så hade de blivit utslängda under kvällen. Flera av dem sov, andra följde Maru med utforskande och avundsjuka blickar. En man med kortsnaggat hår och slitna, smutsiga kläder tog sig på fötter, joggade fram för att genskjuta Maru och började gå vid hans sida.
   'Tjena! Jag heter Rag. Bor du här omkring, eller är du nykomling som vi?'
   Maru kände instinktivt att han inte ville prata med mannen, han var för trött för att orka bråka.
   'Bor här, ja det gör jag, här...' mumlade han osammanhängande i hopp om att få vara ifred.
   'Jättebra, super! Du förstår, det är så att jag och mina två kamrater där borta kom hit sent igår, och vi skulle behöva hjälp av någon som kan trakten. Vad säger du, vi har stora vinster inom räckhåll, mer än vi kan bära, och skulle verkligen behöva din hjälp.'
   'Tyvärr, har inte tid.' Maru skyndade på stegen för att indikera sin ovilja.
   'Tänk nu på vad det är du tackar nej till, det är säker förtjänst vi pratar om.'
   'Tack för erbjudandet, men jag har som sagt inte tid. Ni hittar säkert någon annan.'
   Maru andades ut när Mannen stannade och lät honom gå vidare ensam.
   'Ta inte för lång tid på dig att ångra dig!' ropade Rag efter honom. 'Vi sticker så fort vi har hittat någon!'
   Maru skyndade sig att komma in i bland skogens skyddande träd för att slippa vara fokus för allas blickar.