004

Solen hade passerat zenit när hans mål kom i sikte. Marus mage klagade på bristen av innehåll men den fick finna sig i situationen. Försiktigt tog han en mun vatten från sin flaska för att blidka kroppen. Han vek in på avtagsvägen mot industriområdet, men stannade snabbt vid synen av två vakter som blockerade hans väg. Den ene var beväpnad med en pilbåge, den andre hade ett jaktgevär i händerna. Båda var väl bepansrade med skydd för ansiktet som hindrade identifiering. Men Maru kände väl igen deras färger. Rött och gult på brun bakgrund – Lois. Den störste sökarbaronen i området. Inne bland byggnaderna bakom vakterna kunde Maru se flera människor i rörelse. Det ryktades att de var över hundra stycken som jobbade för Lois. De gånger Maru haft långa perioder med dåliga byten hade han lekt med tanken att ansluta sig till en sökarbaron, men lyckan hade alltid vänt till det bättre innan han hunnit omvandla tanken till handling. Att vara en del av en sådant stall gav en säker men låg inkomst och en trygg men ofri tillvaro. Det var många munnar som skulle mättas och du var tvungen att stiga högt i hierarkin för att få något att säga till om. Ingen blev rik hos en sökarbaron, i alla fall ingen som Maru.
   'Vart tror du att du är på väg?' frågade vakten med pilbågen, och justerade pilen som låg färdig på strängen. 
   Maru förvånades först av att det var en kvinnas röst, men när han tittade närmare såg han att det fanns kvinnliga former under kroppsskydden. Den andre vakten sa inget men la sin hand på enhandsyxan som hängde från bältet. Maru höll urskuldande upp sina tomma händer för att visa sina fredliga avsikter och försökte klämma fram ett leende.
   'Förlåt, gick visst fel. Jag har inget otalt med Lois, vill inte ha det heller.'
   Den kvinnliga vakten gav ifrån sig ett muttrande ljud som Maru inte kunde urskilja, men han hoppades att det innebar att han kunde gå. Han backade några steg innan han vände sig om och kunde låta ansiktet visa vad han kände. I ögonvrån kastade han avundsjuka blickar mot området som nu tycktes svärma av Lois sökare. De skulle plocka stället helt rent. Maru strök det från sin lista över områden med potential, det fanns ingen anledning att återvända hit. Det började bli långa vandringar för att ha en chans till byte med något värde om han ville hinna tillbaka till Vattentornet innan det var helt mörkt. Maru gick igenom vad han hört kvällen innan att handelsmännen var ute efter. Vapen, medicin och mat var alltid gångbart, men det stötte du inte på så ofta nu för tiden. Kläder kunde ge förvånansvärt bra förtjänst, men då gällde det att hitta rätt köpare. En pratare hade nämnt att någon var ute efter byggmetall, men Maru hade inte resurser för ett sånt jobb, så han hade inte betalt för att få mer information. Det kanske var det Lois var ute efter? Maru fortsatte planlöst längs vägen utan något bra mål för ögonen. Han fick nog vara glad om han slapp komma hem tomhänt.