003

Maru stannade i skogsbrynet vid vägen och tog god tid på sig att spana efter hot. Inga människor som han kunde se i alla fall. Han höll sig dold en stund till för att försäkra sig om att kusten var klar innan han försiktigt lämnade skogens trygghet. Den hårda asfalten kändes ovan under hans slitna sulor. Vägen kantades här och var av renplockade bilvrak som han sicksackande försökte undvika. De hade ibland innevånare och han ville inte råka väcka någon.
   På avstånd såg han en blodpöl bredvid en av bilarna. Han frös i steget och lyssnade intensivt efter tecken på att dess skapare fortfarande befann sig i närheten. När allt han hörde var tystnad avancerade han försiktigt mot bilen. Bredvid fläcken låg fyra slitna niomillimeters patronhylsor.
   'Du hade i alla fall något att försvara dig med,' muttrade Maru för sig själv medan han samlade ihop hylsorna. 
   De var välanvända, men gick nog att ladda om några gånger till. Om vinnarna inte brytt sig om hylsorna kanske det fanns mer de låtit ligga. Maru gick runt bilen och hittade som väntat kroppen i diket. Det var en oskriven regel att man inte lät kroppar ligga hur som helst. En människas väg till en renäten benhög ville ingen se. Kroppen var en man i Marus ålder. Den var avklädd och illa tilltygad av djur och insekter. Han hoppades i alla falla att det inte var människor som gjort de skadorna. Någon hade i alla fall hunnit före honom och befriat den döde från hans tillhörigheter. Lika bra det, Maru hade inte sett fram emot att plundra ett lik. Längre bort längs vägen hittade han en ensam patronhylsa från ett gevär under en av bilarna. Här pryddes asfalten inte av några nya fläckar.